Sjukhus, sprutor och Rock n Roll? Zombieland och For Whom The Bell Tolls

Hej bloggen! (KLASSIKER!)

För ca två veckor sen skrev jag att jag hade ont i höften och var tvungen att åka in till akuten. Efter helgen blev jag allt sämre och måndagnatt 19-20 sep hade jag så ont att jag fem på morgonen stod i mitt kök och hällde i mig whiskey för att dämpa smärtan och för att över huvud taget kunna sova. Det funkade men jag hade fortfarande lika ont när jag vaknade...OCH huvudvärk haha. Onsdagmorgon bestämde jag mig för att åka in till sjukan igen och efter ett par timmar på akuten så blev jag inlagd och fullproppad med morfin. Kanon! Nu ligger jag här med sönderstuckna armar och händer och går på antibiotika 3 ggr/dag plus att jag petar i mig en massa annan skit (godis, kakor, glass) och kommer få stanna till tisdag minst. Då har jag varit här i 2 veckor minus 1 dag. DRYGT. Tack och lov för 3 mål mat om dagen plus fika. Snygga kläder får man också!


                                                                                                                                                                                                                                                                        

     Frukost.                                                                             Janssons frestelse?

Skulle man tycka att maten är för jävla äcklig så finns det spypåse-dispenser på väggen! Den snygga vanten jag har på handen är för att skydda den lilla nålen jag får min antibiotika genom. Kallas säkert för något.

Igår såg jag Zombieland. Helt ok komedi som utspelar sig i en värld där zombies härjar. Huvudrollen spelas av Jesse Eisenberg som var med i The Social Network (filmen om facebook), och Woody Harrelson (Natural born killers) medverkar också.
Woody rockar men Jesse känns som han bara kan spela töntig dork, blir lite tröttsamt om du frågar mig. Kolla Adventureland, där han också har huvudrollen, så fattar ni nog vad jag menar. Men Zombieland är helt klart sevärd i vilket fall. Början på filmen är särskilt bra tycker jag med en gammal goding till introlåt. Här visar jag den när dom lirar med San Franciscos symfoniorkester. Mäktigt!